Life
Åh gud. Ibland känns det bara som att man har lust att ge upp men man kämpar vidare pga av alla underbara vänner! Jag skulle aldrig ha klarat det här om inte dom funnits för mej. Utan dom skulle jag bara sitta och gråta i ett hör hela tiden, varje dag. Jag har förlorat den personen som betyder världen för mej, jag bråkar hemma, det går sämre i skolan men jag förstår inte varför. Det här med att jag och J skulle gå skilda vägar kom som en shock kan man säga. Vi pratade igenom allt väldigt lugnt, men grabben kunde inte sluta snacka om hur jävla skit hans liv e. Jag har gått igenom det här hundrasjuttioelva gånger i mitt huvud. Nu ere så att en helt fantastisk kille har kommit in i mitt liv. Han har hjälpt mej så himla mycket fast han inte vet det typ. Jag e oerhört tacksam! Nu ere också så att jag börjat gilla den här andra killen men aa… Han bor flera hundra timmar från Stockholm typ. Ska man satsa eller inte? Jag kan faktiskt inte sluta tänka på honom. Sick asso. Jag önskar han var här och höll om mej hela tiden. E det för jag verkligen vill ha honom eller e det för att jag bara vill känna nåns värme? Det e verkligen för jag gillar honom. Efter J blev allt fel, jag var nästan pålägg ner. Jag vill säga tack till min underbara vänner.♥ Elin Ahlgren, Thea Lindqvist, Cecilia Chatelain, Michaela Eriksson, Andrea Kåhed, Julia Hallström, Felicia Palm och vill absolut säga tack till världens bästa Egron Josefsson Moberg! Ni har hjälpt mej så mäklarns mycket, jag ler när jag tänker på er! Och det hemma e att jag inte kommer överens med en av mina föräldrar. Där e det som att min lillasyster får föräldern på hennes sida. Att den inte bryr sej lika mycket om mej märks och känns. Jag e sårad, djupt. Det e min förälder också. Nu kanske jag ska ge något exempel om hur det e där.. Min lillasyster kommer fram och ställer sej framför tv skärmen som vi har kopplat in datorn till och börjar skrika på mej att om jag ska sitta vid datan får jag åka hem till mamma där jag har egen. Jag hade frågat om lov innan jag satte mej vid datan. Hon bara kom helt plötsligt och bara skulle hålla på. Då börjar jag skrika på henne att då kommer föräldern in och börjar skrika på mej? I don't get it! Jag säger till den att hålla käften och lyssna på vad jag har att säga, men det e nästan omöjligt. Till slut fick jag förklara att min syster bara håller på för att retas. Jag berätta tom att hon fråga om jag skulle ta mer godis för jag börja bli tjock.. Ibland hatar man sina syskon. Fast ändå inte. Shit va skönt det vara att bara skriva av sej skiten!
Haha, lite uppdate nurå. Ska typ sova nu. Gör fler inlägg imorn, Puss!
